15 aug: Tro och liv

Denna söndag har fått temat tro och liv och handlar om hur vi kan leva våra liv så att det inte bara blir tomma ord. Ni kan läsa texten i Luk 18:9-14. Där beskrivs hur en farisé tror sig leva rättfärdigt, men visar sig vara självfixerad tillskillnad från tullindrivaren som är illa ansedd.

Helige gud, vi ber om ärlighet i vår tro och rättfärdighet i våra gärningar. Hjälp oss att göra det goda vi vill så att vår tro och din nåd speglas i våra liv. Genom Jesus Kristis, vår Herre. Amen.

Bön från Gudstjänstwebben Equmeniakyrkan, stödmaterial för gudstjänst.

Det är lätt att prata om att göra saker, men desto svårare att få saker gjorda. Många av oss har nu haft semester och fått ett skönt avbrott från vardagen. Det har känts avlägset, i alla fall för mig, att använda den tiden till att engagera mig för viktiga frågor istället för att vila upp mig. Men det har ändå varit svårt att blunda för vad som händer i vår värld, exempelvis med vårt klimat. På tv ser vi fler och fler naturkatastrofer med översvämningar, bränder och torka. Människor tvingas lämna sina hem och blir klimatflyktingar. Men vad kan vi göra för dessa människor? Jag tänker på alla lokala organisationer som biståndsorganisationen Diakonia stöttar runt om i världen, där lokalbefolkningen satsar allt för att vara med och förändra sin situation. Diakonia betyder mycket för mig då jag varit aktivt som volontär i många år och då jag fått se hur de stöttar samarbetsorganisationer på plats i Thailand och Myanmar. I ärlighetens namn är jag inte lika aktiv idag, då livet med barn kommit emellan, men jag tycker fortfarande det är en bra organisation som ger människor verktyg att själva kunna förändra sina liv. Jag tycker även vi ska känna stolthet över att vi, Equmeniakyrkan, är en av Diakonias huvudmän. Om du vill veta lite mer om Diakonia kommer här en film på 1 minut.

https://youtu.be/caWtuOboX9o

Då klimatförändringar ofta drabbar människor i fattigare länder hårdare finns inte valet att blunda för problemen på samma sätt, det är bara att kämpa på. En av Diakonias samarbetsorganisationer har ett vattenprojekt, där människor får nya verktyg för att kunna anpassa sitt liv efter klimatförändringarnas effekter. Jag har här nedan tagit med text och bild från Diakonias hemsida, som beskriver hur människor påverkas när glaciärerna smälter bort.

ATT ÖVERLEVA NÄR VATTNET SINAR

– Det är varmare nu och solen bränner starkare. Regnperioderna är osäkra, det blir svårare att odla och det finns knappt något vatten, säger Margarita Huamaní.

Hon bor i Chaquicoccha, en av byarna på väg upp mot Perus tropiska glaciärer. Med hjälp av Diakonias vattenprojekt anpassar hon och de andra byborna sig med smarta lösningar för att kunna överleva när klimatförändringarna slagit till på allvar.

Vattenbristen är akut för invånarna i den andinska byn Chaquicoccha. Glaciärerna som fungerat som vattenreservoar för byn har nästan helt smält. Dessutom har vädret blivit mer extremt. Situationen för bönderna har försämrats avsevärt. Och att hitta nya sätt att odla är nödvändigt för att kunna leva kvar här.

– Att bo i stan är inte för mig. Jag är född att leva på landet, att odla, säger Margaritas man Eugenio Callahua.

Klimatet är mer oförutsägbart och växlar snabbt. För att grödorna ska stå emot plötslig kyla har Margarita och Eugenio planterat träd som skydd. De har fått stöd av vattenprojektet med idéer om hur de kan spara vatten. Installation av vattenspridare har minskat risken att grödorna ska dö när torkan plötsligt slår till. Alla i byn arbetar nu kollektivt för att förbättra odlingsmöjligheterna och anpassa sig till nya system.

– Vi har avancerat mycket i hur vi tar vara på och använder vattnet för att odla ekologiska grönsaker. Det gör odlingen mer säker. Innan visste vi aldrig hur mycket vi skulle få ut eftersom vädret varierade så mycket.

Text och bild från Diakonia

Det finns olika sätt att vara med och stötta Diakonia i deras arbete, exempelvis bli månadsgivare. Läs mer på deras hemsida Diakonia.se. Det är lätt att vilja vara med och förändra, men svårare att verkligen göra det. Det är då skönt att det finns enkla, mindre tidskrävande, alternativ och att det finns andra vi kan inspireras av.

Detta var mina tankar om dagens tema tro och liv, om att känna att man inte gör tillräckligt och att få inspireras av de människor som gör mycket för att förändra världen.

Varma hälsningar

Frida Karlsson, värdgrupp 5

8 aug: Värme och nåd

Birgitta Ahrén, Marianne och Christer Andréas hälsar från Värdgrupp 4 med musik och betraktelse inspelad i trädgården i Änggården.

Dagens texter som läses i inslaget, se nedan

Psalm 285: Det finns djup i Herrens godhet

”Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: »Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen«, så hör den likafullt till kroppen. Och om örat säger: »Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen«, så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp. Ögat kan inte säga till handen: »Jag behöver dig inte«, och inte heller huvudet till fötterna: »Jag behöver er inte.« Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.”
‭‭Första Korinthierbrevet‬ ‭12:12-26‬

”Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.”
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭15:1-10‬

1 aug: Fotocollage Goda förvaltare

Söndagens hälsning kommer från Värdgrupp 3 med foton från Stephan Demming, Sven Johansson och Håkan Lilja och betraktelser nedan i collage och text.

Musselön

Här på Musselön finner vi frid och den djupa inre vilan. Vi får tid för eftertanke, kravlös gemenskap, inspiration och påfyllnad för ande, kropp och själ. Vi är tacksamma så länge krafterna räcker till dessa underbara dagar tillsammans. Så enkelt, men så fantastiskt!

Annika och Stephan Demming

Dagens bibeltext: ”Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar.

Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’”


‭‭Matteusevangeliet‬ ‭25:14-25‬ ‭

18 juli: Bilder, bön o boktips

Veckans sommarhälsning från Värdgrupp 1+2 kommer i form av ett bildspel från en segling. Se Gunilla Palmquists foton och hör Gunno Palmquist läsa dagens text och ge boktips.

Det bjuds på tre boktips som anges här om du vill söka upp böckerna:

På naturens axlar : hur tio miljoner arter räddar ditt liv – av Anne Sverdrup-Thygeson

Att finna Gud i en snigel – av Anna Karin Hammar

Förundran – natur som ger livslust –
av Stefan Edman

11/7: Vad ska du ta på dig idag?

Denna söndag kommer hälsningar från värdgrupp 7: Christina Sandberg och Grace Börjesson skriver.

Har du någon gång ställt dig den klassiska frågan – vad ska jag ta på mig idag?

Eller – något överdrivet konstaterat – Jag har ingenting att ta på mig som passar just det här tillfället.

De flesta av oss har garderober och byrålådor som svämmar över av kläder. Kanske är det just det som ger oss huvudbry – att vi har för många olika plagg att välja bland.

Då är det skönt att få läsa Paulus ord om den andliga rustningen, där varje del och plagg har en specifik uppgift. Jag har länge haft svårt att tänka på att det kristna livet är en strid som behöver en rustning, men så lyssnade jag på undervisning om bön utifrån bönen Fader vår.

Sista delen handlar om andlig krigföring. Jag vet, det låter radikalt. Men varför skall vi undvika det i Nya Testamentet som är radikalt och utmanande? Det är dessutom svårt att blunda för att världen präglas av ondska och tragedier orsakade av att människan vänt sig bort från Gud.

I Efesierbrevet 6:14 finns det en lista med ”plagg” och delar i rustningen vi skall ta på oss. Och använda. Vad är det här som är så radikalt och skrämmande? Att ta på sig sanningen som bälte? Att klä sig i rättfärdighetens pansar? Att sätta på sig de skor som står för villigheten att gå ut med budskapet om fred? Att hålla trons sköld framför sig så att den ondes alla pilar skall slockna? Att sätta på sig frälsningens hjälm och Andens svärd (Guds Ord). Vad är det med dessa substantiv som provocerar oss? 

Är det bättre att stå nakna i en värld som behöver Jesus och som behöver höra evangeliet? 

Paulus ger oss också rådet att ta på oss dessa plagg under åkallan och bön. Jag får en bild av att när vi klär på oss för fest så behöver vi en viss musik för att komma i stämning. Här är det något annat, att ta på oss sanning, rättfärdighet och villighet och att hålla trons sköld framför oss. Att göra det under tiden vi ber och vänder oss till Gud. Och att inte glömma frälsningens hjälm. Kanske är det just våra tankar som behöver skyddas extra av frälsningen, speciellt idag då så många intryck, åsikter och ideologier som når oss från det ögonblick vi vaknar till dess vi somnar. 

Åh, så svårt jag har för att faktiskt vittna om Jesus för en människa som är bitter, ifrågasättande och har alla möjliga logiska invändningar mot evangeliet. Det är så mycket lättare att backa och inte stå för att jag har en tro. Jag inser att även om jag varit kristen i stort sett hela livet så har jag långt kvar i den livslånga skolan som lärjunge och jag vill lära mig att bli mer lik Jesus. Så liten min sköld är ibland när jag har svårt att tro. Men jag vill ändå hålla upp den. Så mycket jag har kvar att lära mig om attityder och inställningen till andra människor. Att inte döma, att välja kärlekens väg.

Hämta nu styrka hos Herren, skriver Paulus, innan han beskriver trons rustning. Det är där, som alltid, vi skall börja. Hos Gud. Varför skall vi ta på oss trons rustning? Jo, så att vi skall stå fasta, inte vackla och så att Guds rike kan bli synligt. Då kan vi inte bara be om att Guds rike skall komma utan också vara en del av svaret.

På hemsidan bonekursen.se kan du också ta del av undervisningen om bönen Fader Vår. Bönekursen har skapats av ”24-7 Prayer” en internationell bönerörelse som vill utrusta och träna den världsvida kyrkan i att be.”

Christina Sandberg

Hälsning från Grace Börjesson

Jag har fått låna en bok av en mysig granne. Den heter ”Lita på att det ljusnar”, skriven av Tomas Sjödin, som bland annat är pastor och krönikör i GP. Ännu har jag inte läst ut boken men jag kan rekommendera den ändå. Vad som gör intryck på mig är att vi som enskilda människor i enkla vardagssituationer kan betyda mycket för andra i vår omgivning bara genom att uttrycka några uppskattande ord.

Då skapar vi något gott, ger energi och gör livet lite ljusare. Nog är det så att vi alla har haft anledning att prata om sådant som vi inte vill acceptera, som stör eller bekymrar oss men om vi ENBART fokuserar på det som är mörkt i tillvaron blir vi inte gladare. Utan att vara äppelkäcka kan vi lyssna, uppmuntra och även hylla dem vi träffar i vardagen.

I samband med detta vill jag tacka er alla som har bett för mig, besökt mig, ringt och visat vänskap på olika sätt den sista tiden. Jag har verkligen saknat våra möten i Flatåskyrkan och ser fram emot att träffas snart.

Trevlig Sommar önskar Grace Börjesson

4 juli

Sommarens första söndagshälsning kommer från värdgrupp 6. Hälsningen är ihopsatt av Peter och Helena Karlsson. Som väl många vet, är vi på väg att flytta från Flatås till Tiveden, så det här blir också något av en avskedshälsning från oss två. 

Den första gudstjänsten vi deltog i sedan vi hade flyttat till Flatås var den första söndagen efter Trettondagen 1992. Från sommaren 1996 till sommaren 2000 var Redbergskyrkan vår kyrka, men från september 2000 var vi tillbaks i Flatåskyrkan. I mer än 25 år har Flatåskyrkan varit ”hemma” – det innebär ett stort antal möten, i gudstjänster och vid kyrkkaffebord, på församlingsläger och i sammanträden, i enskilda samtal och olika grupper…

De senaste 16 månaderna har ju på sätt och vis inneburit en slags avvänjning från alla regelbundna möten. Inget har varit som vanligt och vår värdgrupp, som brukade ses hemma hos någon av oss den vecka då vi hade kyrkansvaret, har vi förstås inte heller mött vid samma bord på hela den tiden.

Vi flyttar nu 25 mil bort men har flera anledningar, även förutom den saknad vi kommer att uppleva efter er medlemmar och vänner som ”är” Flatåskyrkan och Frivilligcentralen Svängrummet, att komma till Göteborg då och då. Så vi kommer säkert att ses igen. Men det blir inte på samma sätt eller lika regelbundet, och kanske är detta att inte längre ha vår värdgrupp och mötena där som kommer att bli den största skillnaden.

Nu ser det ju ut att snart bli möjligt att mötas, mer personligt och på plats, också till gudstjänst. I ordningen för nattvardsgudstjänst i Equmeniakyrkans handbok står det att ”vi firar Herrens måltid tillsammans med alla heliga i himmel och på jord.” Den, hjärtats och andens gemenskap, hoppas vi känna med er som alltjämt är ”på jorden” även när vi snart befinner oss lite längre bort från Flatåskyrkan än vi varit tidigare. Och att det handlar om en gemenskap också med de heliga ”i himlen” får oss att minnas och glädjas också över gemenskapen vi delar med Henry, Lennart och Lilly, Maj och May, Ingegerd, Kent, Kurt, Leif och Gunilla och många fler.

Allt gott till er alla. Vi ses!

Peter och Helena Karlsson, värdgrupp 6

Söndagens text:

”En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade slutat tala sade han till Simon: »Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.« Simon svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.« Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: »Lämna mig, herre, jag är en syndare.« Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat — likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: »Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.« Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.”
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭5:1-11‬ ‭