Profeten Elia har en triumferande tid bakom sig. Han skulle ha kunnat surfa på den framgångsvåg han fått uppleva. Men i dagens text möter vi honom istället i ensamhet och uppgivenhet. Livsviljan har ebbat ut totalt. Och han som kunde springa före en häst mer än en halvmara orkar inte ett steg till. Vägen är alldeles för lång. Han vill bara somna bort från allting. Då är Gud närmare honom än han vet om, närmare än han kan ana.
Fortsätt läsa ”Framgång eller uppgivenhet: Guds närvaro i varje tid”