Framgång eller uppgivenhet: Guds närvaro i varje tid

Profeten Elia har en triumferande tid bakom sig. Han skulle ha kunnat surfa på den framgångsvåg han fått uppleva. Men i dagens text möter vi honom istället i ensamhet och uppgivenhet. Livsviljan har ebbat ut totalt. Och han som kunde springa före en häst mer än en halvmara orkar inte ett steg till. Vägen är alldeles för lång. Han vill bara somna bort från allting. Då är Gud närmare honom än han vet om, närmare än han kan ana.


1 Kung 19:1-8
Achav berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort och hur han hade dödat alla profeterna med svärd. Då skickade Isebel bud till Elia och lät säga: ”Gudarna må straffa mig, nu och framgent, om jag inte redan i morgon låter dig möta samma öde som dessa profeter.” Elia blev rädd och flydde för sitt liv. Han kom till Beer Sheva i Juda, där han lämnade kvar sin tjänare. Själv gick han vidare en dagsled ut i öknen, och efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden. ”Det är nog”, sade han, ”ta mitt liv, Herre, jag är inte bättre än mina fäder.” Han lade sig ner och somnade där under ginstbusken.

Då kom en ängel och rörde vid honom och sade: ”Stig upp och ät!” När Elia såg upp fick han se en glödkaka och ett krus med vatten vid huvudgärden; han åt och drack och lade sig att sova igen. Herrens ängel kom en andra gång och rörde vid honom. ”Stig upp och ät”, sade han, ”annars orkar du inte hela vägen.” Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb.

Elia har en triumferande tid bakom sig. Han skulle ha kunnat surfa på den framgångsvåg han fått uppleva:

– på framgången efter att ha varit gäst hos en änka där det sker ett brödunder och snart också ett uppväckelseunder av änkans ende son
– på framgången efter en sammandrabbning med Baalsprofeterna
– på framgången efter att regnet äntligen kommit efter två år av torka.

I sin trosvisshet hade Elia inte gett upp hoppet om detta regn. Hopkrupen hade han legat på berget Karmel och bett sin tjänare hålla spana efter regn. Så hade denne tjänare ropat ”Jag ser ett moln, inte större än en hand, stiga upp ur havet”. När Elia hörde det visste han att regnet skulle komma och han springer före en häst i 2,7 kilometer, mer än ett Göteborgsvarv.

Han hade triumfer bakom sig och kunde rida på en framgångsvåg. Men så möter vi honom istället i ensamhet och uppgivenhet. Livsviljan har ebbat ut totalt. Och han som kunde springa före en häst mer än en halvmara orkar inte ett steg till. Vägen är alldeles för lång. Han vill bara somna bort från allting.

Då är Gud närmare honom än han vet om, närmare än han kan ana. Nära – inte med hurtiga tillrop, inte med trosvissa löften, inte med anklagande hot. Nära – med ett bröd bakat på glöd och ett krus med kallt vatten. Herrens ängel möter honom med precis det som ger honom mod att inte ge upp, kraft att gå vidare.
Den väg som ligger framför honom har inte kortats. Inte gjorts lättare. Framför ligger en 40-dygnsvandring. Men han har fått den inre styrka som gett honom tillit att gå hela vägen.
”…annars orkar du inte hela vägen” fick ängeln säga till Elia. Kan vägen kännas för lång för oss i kyrkan i Sverige? I Flatåskyrkan?
Ibland hjälper det inte med gamla triumfer. Medaljer och pokaler tappar sin glans.

Men det som hjälper är Guds närvaro i varje ny tid:
– då händer det något när ett bröd bakas av det sista mjölet
– då händer det något när en enda enkel bön tänder ett genomdränkt altare
– då händer det något med ett moln, inte större än en hand
– då händer det något genom en glödkaka och ett krus vatten.

Flatåskyrkan är inte en samlingsplats för massorna. Men det är inte det som är avgörande. Texten idag handlar om att Gud gör något med uppgivenheten, Gud gör något med ensamheten, med en enda. Tron är inte befriad från kamp men den är alltid mättad med Guds närvaro.

Av Pär Sandstedt

2a söndagen i fastan

Flatåskyrkan 24 febr 2012

2 reaktioner till “Framgång eller uppgivenhet: Guds närvaro i varje tid

  1. Livet är spännande upplevelse idag igen och att vare framgångs rik är in Guds hans och han ledning vi vandrar vidare med tro till seger trots alla motgångar i livet i många gånger och mest av våran liv är välsignat proses och glädjerik med den Heliga Andens kraft och hjälp in frälsning i Jesus blod och att får vara älskat dagligen år en gåva till me frid in hjärta ,tack med välsignelse ,keijo södertälje

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s