Anden – som en smekande vind, varm och påtaglig

I torsdags när jag gick genom Högsbo sjukhuspark i Högsbo var den så där särskilt påtaglig – så smekande, så löftesrik. Jag tänker på den varma vårvinden fylld med vårens dofter och särskilt en blomning av hägg slog igenom och fanns i varje andetag. Den varma vårvinden kom med löftet om ännu en sommar. Så tänker jag mig Anden – som en smekande vind, varm, påtaglig, fylld av löften som uppfyller hela mig. Lika beroende som jag är av att andas – andetag för andetag – lika beroende är jag av Andens luft- och livsström genom mig.

Uppståndelsens verklighet

Nu sitter Jesus någonstans i Jerusalem och det är både avsked och ankomst i hans ord till lärjungarna. Alldeles strax går hans tal över i en enda lång bön för lärjungarna – då och i alla tider. Men själva slutordet i avskedstalet är den vers som slutar vår text idag:
”Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen”.
”Detta har jag sagt er” – det är som att Jesus i en enda mening vill sammanfatta vad han sagt i hela sitt sista stora tal – allt han gjort och stått för – och då lyfter han fram friden, lidandet och segern.

Bönen som gemenskap och omvandlare

För några år sedan fanns det ett kristet magasin som kom ut en gång i månaden – det hette Trots allt. Tyvärr så finns inte denna utmärkta tidsskrift kvar, men jag har funderat ibland över namnet, Trots allt. Det är ett uppmuntrande (och tröstande) namn tycker jag.

Trots allt. Man kan tolka det på minst två sätt – som att evangeliet bär, trots allt. Eller att trotsa allt.