Får, fållor, herdar, vargar

Idag predikade Peter Karlsson över Joh 10:1-10, söndagens text

Asfalt- och betongbarnet inne i mig hamnar lite grand på hal is när texterna handlar så mycket om landsbygd och jordbruk. Men så är det kanske för rätt många av oss, det är inte riktigt vår hemmaplan.

Mellan Askim och Näset, på strandängen där, kan man få se dom här stora, håriga korna. Men får måste vi nog åka en bra bit till för att få se, och vill vi se herdar, ja då är det väl frågan om vi inte till och med måste lämna vårt land och fara utomlands.

Fortsätt läsa ”Får, fållor, herdar, vargar”

Jesus är uppstånden!

Elisabet Svensson predikade över påskdagens text från Lukasevangeliet 24:1-12. Läs den nedan;

När vår yngsta dotter var 9- 10 år gammal brukade vi i faste- och påsktid läsa en dikt av Margareta Melin;

Jag tänker på min Herre, som alltid gjorde gott. Den tack han fick för hjälpen var spikar, hån och spott.

Han spikades på korset för vad han gjort och sagt och folket ropa retsamt: Kliv ner om du har makt!

Men du blev kvar på korset. Du dog i maktlöshet. Så klart att dina vänner blev rädda då och smet.

Jag tänker på dig Herre, du känner all tortyr. Du är där fångar plågas och där förföljda flyr.

Du känner till all ondska, du vet vad våldet kan. Men du är ändå starkast som döden övervann.

Din kärlek är det största det starkaste jag vet. Den är vårt hopp i döden vårt liv i evighet.

Den dikten är en berättelse om Kristi lidande och uppståndelse: ”Du är ändå starkast som döden övervann. Din kärlek är det största det starkaste jag vet. Den är vårt hopp i döden vårt liv i evighet.” Det delar jag gärna med barnen.

I Bibeln har vi flera berättelser om Jesus lidande och uppståndelse. De finns i alla evangelierna. En kort version hörde vi i episteltexten Apg. 3:14-16 där Petrus talar om vad som gjorde det möjligt för den lame mannen vid Sköna porten att få bli frisk.

Dagens evangelietext är fortsättningen på Långfredagens predikotext. Luk. 24:1-12 men jag börjar redan i kap. 23:55

Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet. Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna Jesu kropp.

De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem.

Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda?

Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen:

att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.”

Då kom de ihåg hans ord, och när de hade återvänt från graven, berättade de alltsammans för de elva och alla de andra.

Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna.

De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem.

Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.

———————————

Kvinnorna var på väg till graven för att göra i ordning Jesu kropp. En del av kvinnornas namn var kända. Dessutom var det med ännu fler kvinnor som brukade följa Jesus. De hade gjort i ordning välluktande kryddor, som myrra och aloe, och oljor, men sedan hade de enligt lagens bud varit i stillhet på helgen efter att Jesus hade dödats. Därför kom de till graven på första vardagen. När någon hade avlidit brukade man linda händer och fötter och man lade en duk över ansiktet. Det måste man ha gjort när Jesus lades i graven, eftersom linnesvepningen var kvar. Enligt Johannesevangeliet hade Josef från Arimataia redan smort honom med myrra och aloe och lindat honom, när han lades i en klippgrav som ingen använt ännu. Kanske tänker vi att det är knepigt att berättelserna inte stämmer mellan evangelierna. Man får nog tänka att det var något oerhört stort, som hade hänt. Ingen hade väl förväntat sig att Jesus skulle uppstå, fast han försökt dela den möjligheten, innan han dog. Alla evangelisterna förmedlar ändå ATT Jesus uppstod.

Alla skriver inte allt som hänt. Johannes är tydlig med detta och han skrev ”men dessa/dvs. tecken/har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn”.

Emellanåt har jag tyckt att det har varit svårt att ta till mig att Jesus uppstod. Många dödades genom att korsfästas och också nu har vi hört om att människor har korsfästs av Islamiska staten. Vad var speciellt med Jesus? Han dödades också. Han är inte den ende som korsfästs oskyldig under förföljelser av kristna. Hur han betedde sig på korset och vad som hände i uppståndelsen skiljer sig från liknande situationer. Paulus skriver i 1 Korinterbrevets 15 kapitel om uppståndelsen. Det har varit en så viktig text för mig.

V. 12 Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda?

Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått.

Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro.

Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår.

Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.

Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.

Paulus drar ut resonemanget till sin spets eller sätter ord på det vi kan fundera. Och så kommer ” MEN NU HAR KRISTUS UPPSTÅTT” Vad hade han för grund för att säga så? I Apg. 9 står det om hur han fick se ett kraftigt ljussken och hörde en röst säga: Saul, Saul, varför förföljer du mig? Han frågade ”Vem är du herre?” ”Jag är Jesus den som du förföljer” Han hade ju också träffat lärjungarna som mött Jesus efter uppståndelsen. Människor som levt med honom och som mött honom som uppstånden. För mig är det en sådan övertygelse i de orden att jag tagit dem till mitt hjärta. MEN NU HAR KRISTUS UPPSTÅTT!

Så har vi då kvinnorna på väg till graven. De måste varit bekymrade. Hur skulle de få bort stenen? Gravar stängdes för med en stor kvarnstensliknande sten som rullades fram i en skåra. Det kunde finnas en sten utanför som låste fast stenen. I Matteus-evangeliet står det att det blev ett kraftigt jordskalv, när Herrens ängel steg ner från Himlen och rullade undan stenen. Det fanns ju vakter där och de skakade av skräck och blev liggande som döda. Ängeln sade till kvinnorna” Var inte rädda.”. Här kommer orden som vi känner igen, änglaorden till herdarna på julnatten ”Var inte rädda.” I Lukasevangeliet möter kvinnorna två män i skinande kläder. Dessas skinande kläder var tecken på att de hade ett himmelskt budskap. ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på den tredje dagen. Då kom de ihåg vad Jesus hade sagt.”

Det kan nog vara så att vi har svårt att tro på evangeliet, så länge det bara är en teoretisk kunskap. När vi på något sätt får uppleva att det finns något som är större än vad vi förväntat oss, något större än oss själva, så blir det lättare att ta till sig de goda nyheterna = evangeliet. När vi på något sätt får uppleva att vi inte är ensamma eller när vi upplever något i en gudstjänst som en särskild personlig hälsning in i vårt liv just nu. När kvinnorna mötte de himmelska budbärarna, kunde de ta till sig vad som hänt.

Den gammaltestamentliga texten från Hosea 6 har av kristenheten tolkats som ett förebud om vad som skulle hända med Jesus. Detta att han ger oss liv efter två dagar och reser oss upp på tredje dagen. Jag tycker att vi nu också kan ta till oss ”Låt oss lära känna honom, låt oss sträva efter kunskap om Herren. Så visst som gryningen skall han träda fram, han skall komma till oss som ett regn, ett vårregn som vattnar jorden.” Bilden av regn används för Guds ord och för den heliga Anden. Den heliga anden gör Guds ord till något levande, något som berör dig och mig idag.

Jesu uppståndelse ger nya perspektiv. Vi uppfattar Jesus på ett nytt sätt, ett nytt Kristusperspektiv, Han är Guds son. Om dessa perspektiv skriver teologen Nils Tägt. Genom uppståndelsen har Jesus också uppenbarat det eviga livet som erbjuds alla. Genom uppståndelsen ser vi att Jesus inte tillhör det förflutna – han lever och verkar fortfarande.

Uppståndelsen ger oss ett nytt sanningsperspektiv. I Joh. 14:6 säger Jesus: Jag är vägen, sanningen och livet. I Joh. 16 i Jesu avskedstal säger han ”Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämna er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er.” Jesus säger också att han har mycket mer att säga lärjungarna, men de förmådde inte ta emot det. ”Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen.”

Vi får ett nytt livsperspektiv genom att vi får leva i tro med hjälp av sanningens ande. Jesus sade också ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.”

Ändå är det svårt att tro på uppståndelsen för många. Kvinnorna berättade för lärjungarna vad de varit med om. Det står att ”De (= apostlarna) tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem”.

Kvinnor betraktades inte som tillförlitliga vittnen i tvister och brottmål. Samtidigt är det så fint att kvinnor fick uppgiften att föra fram detta fantastiska budskap.

Det har gjorts olika försök att bortförklara att det hände något gudomligt.

Man har talat om att Jesus skulle ha varit skendöd, att det fanns blodcirkulation kvar eftersom det rann blod och vatten ur sidan. Det är dock totalt orimligt. Hade han levt hade inte blodet delat sig så att det såg ut som blod och vatten. När Jesus var lagd i graven fanns det inte en chans att han skulle kunna vakna till och kunna fungera igen efter den misshandel han utsatts för.

Man har sagt att det var ett bedrägeri, att lärjungarna hade tagit och gömt kroppen. Mot det talar ju att bindlarna låg kvar i graven. Lärjungarna skulle inte ha lämnat dem kvar om de tagit den döda kroppen, menar någon teolog.

Man har talat om visioner, men det är så konkreta beskrivningar av vad som hände med Jesus att det var inte några visioner. Tänk t.ex. på Tomas tvivlarens möte med den uppståndne Jesus.

Man har tänkt sig religionshistoriska förklaringar. Det fanns tro på gudars död och uppståndelse i Orienten. Vi har myten om Inanna eller Ishtar som hon också kallas i sumeriska mytologin. Sumeriska tiden var fram till ca 2000 år före Kristi födelse. Vi har Persefone i den grekiska mytologin.

Myterna har en koppling till årstidernas växlingar. I dessa myter handlar det inte om någon historisk persons död och uppståndelse. Jesus går inte att jämställa med dessa myter.

Stackars kvinnor som inte blev trodda efter en så mäktig upplevelse eller var den för märklig för att tro på? I alla fall tyckte Petrus att det var värt att kolla upp graven. Och så fortsätter vittnesbörden om olika möten med den uppståndne Jesus. Det finns så mycket glädje i denna helt oväntade händelse. Oväntat trots att det i Lukasevangeliet talas om tre olika tillfällen när Jesus förutsäger sitt lidande.

Teologen Cristina Grenholm skriver i boken Barmhärtig och sårbar- om kristen tro på Jesus:

Jesu död och uppståndelse är mer än en händelse i kristen tro. Den säger något om verkligheten. Lidande behöver inte innebära undergång. Det är ett viktigt budskap rakt in i det osäkra livet. Det kan ge kraft till kampen mot onödigt lidande likaväl som det kan lindra, när inget kan ändras och man måste handskas med det ofrånkomliga lidandet.

Till sist från dikten jag läste för vår dotter:

Du känner till all ondska du vet vad våldet kan. Men du är ändå starkast som döden övervann.

Din kärlek är det största det starkaste jag vet. Den är vårt hopp i döden vårt liv i evighet.

Vilken glädje det finns i detta budskap. Låt oss gå vidare med förnyad glädje ut i vår vardag.

Av Elisabet Svensson

Flatåskyrkan

Påskdagen 1 april 2018