Bilder kan tolkas på olika sätt, titta på den här bilden. Vad ser du?

I dagens predikan utifrån berättelsen om änkan i templet, som gav sina sista mynt, visar Martin på flera tolkningar av den.

Bibelberättelserna ger oss tro och mod att våga kliva fram.

Att säga ifrån.

”Jesus satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: ”Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.”

Mark 12:41-44

För några år sedan fick jag första gången se denna bild.

Du kanske har sett den förut?

Jag tycker den är intressant för det är inte självklart vad man ser? Såg du en kanin eller såg du en anka?

Vad såg du först?

Ibland är det svårt att se att bilden rymmer två olika motiv.

Hjärnan blir så inställd på hur bilden skall tolkas så det är svårt att bryta sig ur det mönstret. Men om vi tittar lite längre kan vi kanske se att bilden rymmer även ytterligare ett motiv.

I bibeltexten som vi precis läste möter vi en fattig änka och Jesus. De båda befinner i templet. Jesus sätter sig vid kistan där människor lämnar sina gåvor.

Många rika lämnar mycket

Sedan kommer en fattig änka.

Hon lägger några små ören.

Jesus säger till sina lärjungar: ”Hon har lagt mer än alla de andra. De gav av sitt överflöd men hon gav i sin fattigdom, allt hon hade att leva på.

Sedan är den berättelsen slut.

Det är uppenbart att Jesus lyfter fram ”den fattiga änkan” som ett exempel. Men ett exempel på vad?

Vad vill Jesus att vi ska lära oss?

Den gamla bilden

Om du har gått i kyrkan tidigare. Om du har hört denna berättelse förut så tror jag att du har bilden klar för dig vad som händer här. Du vet vad du ser – för att knyta an till ”kaninen och ankan”

För allt som oftast så har denna berättelse tolkats ungefär så här:

”Den fattiga änkan hon är ett exempel på att helhjärtat ge allt. Hon vågar ju ge allt i motsats till de rika som bara ger en del av sitt överflöd. De ger mycket, hon ger allt. Vilken förebild”

Andra gånger har den tolkats mer så här:

”När vi ser den fattiga änkan som ger allt så får vi se en slags förhandsbild av vad Jesus kommer att göra. Jesus kommer att ge sitt eget liv. Han dör för oss. Ger allt i kärlek till varje människa.”

Och ibland har berättelsen tolkats så här:

”Den fattiga änkan är en bild för att våga ge hela sitt liv till Jesus. Hon är, i kontrast till de religiösa männen tidigare i berättelsen en förebild. Det är kvinnan som är den som är förebilden i vad det innebär att överlåta hela sitt liv till Gud.”

Detta är ofta vad som lyfts fram om denna text.

Idag vill jag föreslå ett annat sätt att se och förstå denna text.

Jag tror att vi har sett en ”anka” när vi läser denna text men ja vill försöka visa att det kanske finns en ”kanin” i bilden också.

Den nya bilden

För att visa hur vi kan förstå denna text behöver vi se vilket sammanhang texten finns i. Vad är det som händer runt denna text?

Jesus befinner sig i templet.

Om vi tittar på texterna innan denna text så kommer vi märka att många av de handlar om två saker.

Templet – Israels ledarskap i templet.

Jesus rider in i Jerusalem och han rider direkt till templet.

Vad gör han där?

Han rensar ut.

Välter bord.

Varför?

För att templet har blivit ett köpcenter. En handelsplats. En plats där religiösa ledare skor sig på människors utsatthet och sorg.

Vad gör Jesus sedan?

Han berättar en liknelse.

Om en vingård.

Han säger att de som har hand om vingården är fruktansvärt dåliga trädgårdsmästare och kommer att kastas ut.

Det är ju en bild för templet och Israel igen. Ledarskapet har blivit korrumperat. Det måste bytas ut.

Allra närmast innan texten vi läste så så säger Jesus om ledarna för templet – de skriftlärda – ”Se upp för de, de vill sitta längst fram på de stora middagarna men de äter änkorna ur huset.” Alltså, här verkar det som att det religiösa ledarskap utnyttjar fattiga änkors sårbarhet.

Sist. Direkt efter berättelsen om den fattiga änkan säger han. Templet kommer att falla.

Börjar ni se den nya bilden som kommer fram?

Jag hade velat se Jesus ansiktsuttryck när han sa de där orden om änkan.

För när jag ser Jesus säga detta ser jag en irriterad, kanske lite sorgsen Jesus som säger: ”Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.”

Jag tror att änkan är ett exempel på hur människor med makt.

I detta fall religiös och politisk makt utnyttjar fattiga och änkor.

Berättelsen vill lära lärjungarna och oss idag inte behandla fattiga och änkor på det sättet. Det är en varning från Jesus.

Om Jesus säger att templet kommer att falla.

Om Jesus säger att ledarskapet i templet är korrupt.

Varför skulle han då säga att det är något vackert och positivt att en fattig änka ger det sista hon har i tempelkistan?

Sidospår: För mig så öppnar sig en ny värld när vi börjar se flera av bibelns berättelser på detta sätt. Det finns sprängkraft i dessa berättelser.

Om trons kraft

Rubriken för denna söndag är ju ”trons kraft”

Om det ligger något i det jag sagt hittills.

Om det stämmer att den fattiga änkan står som ett exempel för hur personer med makt utnyttjar de fattiga och svaga.

Hur relaterar det till ”trons kraft”

Vad är tro i detta läget?

Jag tänker så här.

Tro det är att göra som Jesus gör i denna berättelse.

Den här berättelsen säger mig att tro, det är att våga kliva fram.

Att säga ifrån.

Att höja sin röst mot orättfärdiga system.

Att gå emot strömmen i kärlek till sin medmänniska.

Att ha integritet nog att stå upp för det som är sant även om världen säger något annat. Att göra motstånd i kärlek när mörker, ondska och hat verkar ta över.

Prästen Kaj Munk lever under andra världskriget.

Han finns i orten Vedersö i Danmark.

När nazisterna invaderade Danmark tog han ställning och predikade skarpt mot nazismen.

Han lär ha sagt vid något tillfälle

”Här inne gäller bara den helige andes censur. Och det är den censur som inte tvingar oss till att tiga. Men till att tala”

1944 så dödas Kaj Munk och hela hans familj av nazisterna.

Eller Janani Luwum.

1974 blev han utsedd till biskop inom den anglikanska kyrkan i Uganda. Att sändas in i Uganda denna tid var förenat med livsfara. 1971 hade nämligen Idi Amin tagit makten – och resultatet av hans statskupp var brutala massmord och en befolkning som svalt ihjäl medan Idi Amin levde gott.

Janani kunde inte stå bredvid utan 1976 så samlade han ledare från Katolska kyrkan och muslimska ledare. Tillsammans skrev de en resolution som fördömde Idi Amins våldshandlingar. I den stunden skrev Janani på sin dödsdom. Senare så tillfångatogs han, misshandlades och avrättades.

I en intervju berättar han: ”För tre dagar sedan kom en flicka och varnade mig och sa att jag stod överst på säkerhetstruppernas dödslista…Hon ville att jag skulle fly men jag sa till henne: ”Det kan jag inte. Jag är ärkebiskopen. Jag måste stanna.”

Människor som kliver fram finns även nära oss.

Det kan handla om att våga ställa sig upp på sin arbetsplats, i skolan, på fiket. Höja sin röst.

Kliva fram.

Janani Luwum och Kaj Munk hade lyssnat till en annan berättelse och låtit den forma deras liv. Därför kunde de säga ifrån.

Därför kunde de se klart.

Därför kunde de gå emot strömmen.

Ställa sig upp och säga ifrån.

Är det inte djupast sätt därför vi samlas här till gudstjänst söndag efter söndag. För att lära oss att be.

Formas till att bli människor som liknar Jesus.

Tränas i att se och förstå världen utifrån Guds längtan och intention.

För att vi ska få höra en annan berättelse som ger oss mod att våga ställa oss upp. Som ger oss tro.

Jag tänker så om gudstjänsten.

Jag kommer hit för att tränas.

Jag får bekänna min synd – träna mig i ödmjukhet.

Jag får ge av mina pengar och träna mig i generositet.

Jag får lyssna till Bibelns berättelse om Guds kärlek och tränas i att älska min medmänniska vem hon än är.

Jag får be och formas till att bli lik den jag i bönen söker.

Det är därför detta är så viktigt.

Så att när stunden kommer så har jag tro nog, mod nog, integritet nog att våga ställa mig upp, att våga kliva fram.

En indianhövding får en fråga av sin dotterdotter. Dotterdottern kommerfram till Indianhövding och säger:

– Det känns som att jag har två vargar som kämpar i mitt inre. Den ena vargen är hatisk och hämndlysten och den andra är förlåtande och full av medkänsla.

Sedan frågar hon hövdingen

– Vilken av dem kommer att vinna? Hövdingen svarar: Den du matar.

Av Martin Karlsson

Flatåskyrkan

19 sönd e Trefaldighet

2018-10-07

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s