Denna söndag kommer hälsningar från värdgrupp 7: Christina Sandberg och Grace Börjesson skriver.
Har du någon gång ställt dig den klassiska frågan – vad ska jag ta på mig idag?
Eller – något överdrivet konstaterat – Jag har ingenting att ta på mig som passar just det här tillfället.
De flesta av oss har garderober och byrålådor som svämmar över av kläder. Kanske är det just det som ger oss huvudbry – att vi har för många olika plagg att välja bland.
Då är det skönt att få läsa Paulus ord om den andliga rustningen, där varje del och plagg har en specifik uppgift. Jag har länge haft svårt att tänka på att det kristna livet är en strid som behöver en rustning, men så lyssnade jag på undervisning om bön utifrån bönen Fader vår.
Sista delen handlar om andlig krigföring. Jag vet, det låter radikalt. Men varför skall vi undvika det i Nya Testamentet som är radikalt och utmanande? Det är dessutom svårt att blunda för att världen präglas av ondska och tragedier orsakade av att människan vänt sig bort från Gud.
I Efesierbrevet 6:14 finns det en lista med ”plagg” och delar i rustningen vi skall ta på oss. Och använda. Vad är det här som är så radikalt och skrämmande? Att ta på sig sanningen som bälte? Att klä sig i rättfärdighetens pansar? Att sätta på sig de skor som står för villigheten att gå ut med budskapet om fred? Att hålla trons sköld framför sig så att den ondes alla pilar skall slockna? Att sätta på sig frälsningens hjälm och Andens svärd (Guds Ord). Vad är det med dessa substantiv som provocerar oss?
Är det bättre att stå nakna i en värld som behöver Jesus och som behöver höra evangeliet?
Paulus ger oss också rådet att ta på oss dessa plagg under åkallan och bön. Jag får en bild av att när vi klär på oss för fest så behöver vi en viss musik för att komma i stämning. Här är det något annat, att ta på oss sanning, rättfärdighet och villighet och att hålla trons sköld framför oss. Att göra det under tiden vi ber och vänder oss till Gud. Och att inte glömma frälsningens hjälm. Kanske är det just våra tankar som behöver skyddas extra av frälsningen, speciellt idag då så många intryck, åsikter och ideologier som når oss från det ögonblick vi vaknar till dess vi somnar.
Åh, så svårt jag har för att faktiskt vittna om Jesus för en människa som är bitter, ifrågasättande och har alla möjliga logiska invändningar mot evangeliet. Det är så mycket lättare att backa och inte stå för att jag har en tro. Jag inser att även om jag varit kristen i stort sett hela livet så har jag långt kvar i den livslånga skolan som lärjunge och jag vill lära mig att bli mer lik Jesus. Så liten min sköld är ibland när jag har svårt att tro. Men jag vill ändå hålla upp den. Så mycket jag har kvar att lära mig om attityder och inställningen till andra människor. Att inte döma, att välja kärlekens väg.
Hämta nu styrka hos Herren, skriver Paulus, innan han beskriver trons rustning. Det är där, som alltid, vi skall börja. Hos Gud. Varför skall vi ta på oss trons rustning? Jo, så att vi skall stå fasta, inte vackla och så att Guds rike kan bli synligt. Då kan vi inte bara be om att Guds rike skall komma utan också vara en del av svaret.
På hemsidan bonekursen.se kan du också ta del av undervisningen om bönen Fader Vår. Bönekursen har skapats av ”24-7 Prayer” en internationell bönerörelse som vill utrusta och träna den världsvida kyrkan i att be.”
Christina Sandberg
Hälsning från Grace Börjesson
Jag har fått låna en bok av en mysig granne. Den heter ”Lita på att det ljusnar”, skriven av Tomas Sjödin, som bland annat är pastor och krönikör i GP. Ännu har jag inte läst ut boken men jag kan rekommendera den ändå. Vad som gör intryck på mig är att vi som enskilda människor i enkla vardagssituationer kan betyda mycket för andra i vår omgivning bara genom att uttrycka några uppskattande ord.
Då skapar vi något gott, ger energi och gör livet lite ljusare. Nog är det så att vi alla har haft anledning att prata om sådant som vi inte vill acceptera, som stör eller bekymrar oss men om vi ENBART fokuserar på det som är mörkt i tillvaron blir vi inte gladare. Utan att vara äppelkäcka kan vi lyssna, uppmuntra och även hylla dem vi träffar i vardagen.
I samband med detta vill jag tacka er alla som har bett för mig, besökt mig, ringt och visat vänskap på olika sätt den sista tiden. Jag har verkligen saknat våra möten i Flatåskyrkan och ser fram emot att träffas snart.
Trevlig Sommar önskar Grace Börjesson
Flatåskyrkan digitalt 