Stanna eller fly – rädslan som prövosten

Sten Högberg predikade 6 mars över Matteus 16:21-23

En prövning för demokratin

En prövosten – är ett hinder som är så utmanande att skuffa undan att man måste bestämma sig för att antingen backa ur, av rädsla för förlust, skador och överansträngning och eventuell död, eller gå ”all in” och omvandla sin rädsla till energi oavsett riskerna. Idag är det elfte dagen på Ukrainas och Rysslands gemensamma prövosten – att rädda respektive krossa Ukrainas demokrati-drömmar.

Ukrainas ledare Zelenskyi kalkylerar med att demokratisk frihet får kosta de människoliv inklusive hans eget som troligen går förlorade. Rysslands ledare Putin kalkylerar med att utraderandet av Ukrainas demokratidrömmar får kosta tusentals människoliv och förstörda städer, bara han själv överlever i sin bunker och kan göra Rysslands och sin egen makt stort igen.

För 8 år sedan inledde Putin sin kampanj genom att låta invadera Krimhalvön med förklädda soldater som han låtsades inte kännas vid. 7 år tidigare invaderad Bush med hjälp av flera europeiska länder Irak, på falska grunder. När Stanforduniversitetet i USA hävdade att 650 000 civila irakier hade dödats vid invasionen hävdade Bush att det bara var 30 000 som dödats. Det var nog meningen att 30 000 skulle låta mer rimligt men även det var falsk propaganda. Troligen var det en summa döda man såg som rimlig inför beslutet att störta Saddam Hussein då. Både Bush och Putin har gjort orättfärdigt dödliga kalkyler för att skuffa undan ett hinder. Zelenskyi i Ukraina ser, utan egen förskyllan, att Ryssland rullar in sina mäktiga arméer för att få hans huvud på ett fat. Zelenskyi väljer att ställa sig själv och sitt folk som David mot Goliat oavsett kostnad, för att försvara de värden demokratierna i väst egentligen vill stå för. Låt oss följa Petrus i en för honom skrämmande men nyttig konfrontation med Jesus, som ensam tycks ha klart för sig vilket offer som måste göras för att mänskligheten ska nå sin frihet. 

Petrus både klippa och stötesten

Några verser innan denna berättelse har lärjungen Simon, just erkänt Jesus som Messias och fått bekräftelse av Jesus på att Gud har talat genom honom. Han har tillsammans med de övriga elva lärjungarna avlagt tystnadslöfte kring saken. Petrus blir i samband med det förordnad till ledare för gruppen och får sitt tillnamn Petrus – Klippan.

Nu är tiden inne för Jesus att föra lärjungagruppen ut på djupare vatten. Att konfrontera dem med en innebörd av Messias-skapet som inte ingick i deras världsbild. En innebörd som skulle få deras tillvaro att skakas om i grunden. Även om Jesus under flera tillfällen droppar tanken om sitt lidande och förmodade död, för att det ska sjunka allt djupare in i medvetandet hos de tolv, är det är ett starkt motstånd. Det är som om de inte vill fatta. De tre förutsägelserna är stationer på vägen mot Jerusalem där allt sedan sker.

Messias ska lida, dö och uppstå

Budskapet handlar om att den Messias, som lärjungarna tror ska leda dem och deras folk till seger mot romarna och göra dem till ett fritt folk, som kunde styra sitt öde genom traditionella Folkförsamlings beslut. Denne Messias skulle alltså förnedras genom lidande och död??? – deras frihetsdröm skulle dras i smutsen och förhånas. Alla dem som hoppats på att Jesus skulle befria dem från hopplöshet och förnedring, skulle alltså tvingas in i hopplöshet igen. Hoppet kan få många människor att stå ut med sitt eget och andras oro och rädsla inför framtiden. Men utan hopp är det svårt att stå ut att se människor som förnedras, förkastas och dödas. Allt blir så meningslöst.

Satan – motståndaren

Vi kan ha stor medkänsla med Simon Klippan, då han försöker uppmuntra den mycket pessimistiske Jesus som fått för sig att han inte kommer att lyckas i sitt uppsåt att bli erkänd som Messias.

Men Jesus hade ett annat uppdrag. I öknen har han avvisat makten att rädda människorna från hunger. Han avvisade möjligheten att bli en religiös folkledare som bevisar att han är Guds gunstling. Han avvisar den politiska makten över världens länder. Petrus ord blir ett eko av frestaren i öknen. att förändra sin idealiserade världsbild utifrån de förutsättningar de faktiskt äger. Världen var ännu inte mogen att ta emot en Messias som var beredd att stå kvar när våldsmakten ville röja honom ur vägen. Många var rädda för att han skulle inspirera folket till uppror. Det kunde ställa till det för det rika skiktet som samarbetade med romarna. Rädsla föder våld i maktens händer, men föder lätt flykt i den maktlöses händer. Rädslan för att den hoppfulla världsbilden skulle kollapsa födde motstånd mot Jesus budskap om gästfrihet och kärlek till nästan – grannen eller främlingen. Jesus ger motståndet namnet Satan. Satan är den himmelske åklagare som inför Gud anklagar Job för att vara orättfärdig och beredd att lämna Gud om han skulle drabbas av lidande. Namnet Satan får också den som i öknen frestade Jesus att överge sin kallelse och använda Guds makt till att själv få makt att rädda världen. Jesus uppdrag var inte att rädda världen genom makt, utan att genom lärjungarna visa vilka redskap de redan har att i samverkan med alla andra rädda världen från ondskan herravälde.

Att stanna och inte fly, när rädslan blir för stark

För Petrus är det en svår prövning att bli kallad Satan. En händelse som omedelbart tar ner honom på jorden från den himmel han hamnat i vid sin tidigare utnämning till ledare. Han hämtar sig inte förrän efter Jesus uppståndelse. Eller också påbörjas Petrus förvandling här – den förvandling som får honom att våga möta alla de mörka sidor tillvaron är full av. Det är just i mötet med eget och andras lidande som EVANGELIET – Glädjebudskapet får sin sannaste betydelse, och skapar det hopp och den tro och tillit, som föder kärlek till världen och livet. En räddhågad, undflyende människa har svårt att förmedla EVANGELIUM – även när det skapat hopp hos henne själv. En självcentrerad och framgångsinriktad människa har svårt att förmedla EVANGELIUM – trots att det skapat handlingskraft hos henne själv. Det är först när EVANGELIET omskapat vår världsbild så att vi vågar stå ut med rädslan inom och omkring oss, vi vågar bära dem som förlorat mycket. När vi insett att nästa gång är det jag som kanske förlorat. Att som Jesus se rädslan och därmed försöken till flykt från framtida lidanden, som ett provocerande motstånd, kan ge mig modet att stanna kvar när världen förmörkas och ge mitt bidrag till ljuset,

Matteus 16:21-23

1:a i Fastan, II, Prövningens stund

Flatås den 6 mars 2022

Sten Högberg