Det lilla har betydelse


I filmen American History X berättas det om en man som heter Derek. Hans liv präglas av mörker och hat. Han dras med in i en nazistisk organisation. Vid ett tillfälle när allt har gått åt skogen och han själv sitter i fängelse träffar han en afroamerikansk man.
De börjar samtala och denna man beskriver hur han själv brukade skylla allt på alla andra. Hur hans liv blev en återvändsgränd.
Sen säger han så här:
-Jag fick inga svar – för jag ställde fel frågor.

Om man ställer fel typ av frågor så får man oftast fel svar

Bibeltexten idag är från slutet av Matteus evangelium. Jag tror att vi ofta kommer med fel frågor här. Vi anar från texten att detta verkar handla om tidens slut och att en dag skall alla människor dömas. Vi befinner oss i slutet av kyrkoåret. Allt verkar peka mot det som ligger framför. Där borta.
Jag tror att en vanlig fråga att komma med till denna text är:
Hur skall jag göra för att hamna på rätt sida? Man känner rädsla! Funderingarna rör sig ganska snabbt till livet efter detta?
Hur blir det med domen & himmel & helvete.
Min poäng är fokuset flyttas framåt till något ”där borta”

Jag vill att vi skall försöka komma med en annan fråga till texten idag.
Tänk om frågan som Jesus vill att du skall ställa dig är ”Vad gör jag med ditt liv idag?”
Byt namn – domsöndag eller Kristus konungens dag.
Jag tror det finns fler skäl till att vi ibland kommer med fel frågor till denna text.
Denna söndag kallas ju i vår del av världen för domsöndagen. Kombinationen av namnet och att det är en mörk och grå årstid gör att denna söndag upplevs som väldigt tung, ödesmättad.
Det är dom, framtid och mörker.

Kristus konungens dag

I andra delar av kristenheten kallas denna söndag för ”Kristus konungens dag”.
Från det perspektivet kan man säga att dagens text i första hand vill påminna oss vad det innebär att ha Jesus som sin kung. Vad betyder det om Jesus är kung här och nu.
Det namnet kan hjälpa oss att börja skifta fokus. Ställa nya frågor.

Matteus beskriver hur hela världen står inför Kristus och skall dömas.
Det verkar som att Jesus berättar en liknelse där han själv agerar herde/domare och kung. Getter skiljs från får.
Jag vet inte om du har tänkt på det men de handlingar som beskrivs som att de ligger till grund för att antingen belönas eller visas bort. De är ganska så vardagliga.
Det är inte storslagna händelser.
Det är inte så att fåren som ”får faderns välsignelse och får överta riket” – har gjort helt enastående stora ting.
De har inte startat varsin egen biståndsorganisation.
De har inte varit presidenter.
De har inte etablerat några kyrkor.
de har inte gjort stora saker.
Snarare är det så att fåren som belönas – utan att ha varit medvetna om det har gjort små vardagliga handlingar av godhet.
De har gett vatten när någon varit törstig.
De har besökt den som är ensam.

Vardagliga goda handlingar

De har gett mat till den som är hungrig. Vardagliga saker.
På samma sätt är getterna omedvetna om att de missat att göra dessa vardagliga goda handlingar.
Har ni också tänkt på att de är dessa handlingar som upptar den stora delen av texten. Av 15 verser så handlar 10 om dessa vardagliga handlingar.
Jag tror så här: Det Matteus vill komma åt i texten är – det Jesus ville säga.
Det lilla har betydelse – det lilla som vi gör med våra liv idag.
Det har betydelse – det lilla som vi väljer bort att göra idag har också betydelse. Där är textens fokus.
Här och nu.


I lördags hade vi en klimatföreläsning här i Flatåskyrkan.
En av de känslor som kan komma över oss i förhållande till klimathotet är just känslan ”gör det någon skillnad det lilla jag gör?”
Jag tänker att dagens evangelietext kan ge oss ännu ett skäl att svara ”ja” på den frågan.
Så den relevanta frågan till bibeltextentexten är inte.
Hur skall jag göra för att hamna på rätt sida? Är jag en get eller ett får? Hur blir det med livet efter detta?
De frågorna hjälper oss inte – de flyttar fokuset åt fel håll.
Den relevanta frågan som texten vill få oss att reflektera över är mer självrannsakande. Hur lever jag mitt liv? Utifrån mina förutsättningar. Hur lever jag mitt liv?
Om vi gör denna text till en berättelse som primärt skall säga något om himmel och helvete så missar vi textens viktigaste poäng.
Frågan texten ställer är: Om jag tillåter Jesus vara kung/herde/domare i mitt liv. Hur skall då mitt liv se ut?

Det lilla har betydelse
Där finns det i texten en tydlig uppmaning.
Om jag säger mig tillhöra Jesus – bär mitt liv då spår av det då?
För där Gud är kung.
Där får hungriga mat.
Där Gud är kung där får nakna kläder.
Där Gud är kung där upprättas de kränkta.
Jag kan se hur Matteus samlade sin församling och läste denna texten och att den då både fungerade tröstande.
”Det minsta lilla du gjort det har betydelse – har du gett bröd till någon, det har betydelse, har du uppmuntrat någon det går betydelse.
Men jag kan också se hur han med samma text – faktiskt vill skrämmas. Kanske för att skaka liv i någon.
”Har ditt liv kommit att handla bara om dig själv, dina egna och därmed inte tagit dig an de utsatta och svaga – då har du missat det som är det verkliga livet – då har du missat Gud”

Vi vill så ofta veta hur berättelsen skall sluta
Låt oss försöka komma till den här texten med andra frågor än: Vad händer efter döden? Hur blir det med domen?
Hur blir det med himmel och helvete.
För sanningen är den. Ingen vet. Inte du och inte jag.
Vad vi vet – och kanske blir påminda om i dagens bibeltext är – att det lilla, kanske till och med oansenliga vi gör idag har betydelse.


Amen

Av Martin Karlsson

21 november 2021

”När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.«”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭25:31-46‬

Den snabba världen och den långsamma resan


Predikan om högt tempo i vår kultur och värld.

Om jag kommer ihåg rätt från fysikundervisningen och jag tror inte att den uppgiften jag kommer ihåg har ändrats – så tar det ungefär 8 minuter för ljuset att färdas från solen till jorden. Det betyder att ljuset har en hastighet i lufttomt rum på exakt 299 792 458 m/s.
Ett vanligt charterflygplan tar oss ner till Medelhavsområdet på drygt 4 timmar. Det betyder att när vi sitter i flygstolen gör vi det i c.a 900 km/h
Ett SMS som du skickar från din mobil når oftast mottagaren på några sekunder och då har ditt meddelande färdats trådlöst och hittat rätt mobil av alla som finns.
Ska du säga något i vår tid skall det sägas kort och koncist. Vi läser inte dagstidningar eller böcker i samma utsträckning längre. Vi föredrar Twitter. Där har du max 280 tecken på dig. Snabb kommunikation.


Vi kan hitta oändligt många exempel på hur snabb vår värld har blivit, tekniken har fört oss långt vad det gäller hastighet, effektivitet och möjlighet.
Högt tempo värderas högst i vår kultur. Man ska ha många intressen. Många bollar i luften. Hinna med mycket. Man skall Vobba – alltså jobba samtidigt som man tar han om sjuka barn. Och lunchen kan man ta samtidigt som man hanterar lite jobbsamtal. Allt skall hinnas med. Man skall vara effektiv. Det skall gå fort.
Allt detta sammantaget är både imponerande och fascinerande men det är samtidigt skrämmande.
Idag har jag satt rubriken ”Den snabba världen och den långsamma resan”

Problemet/Frågan:
Det som fångade mitt intresse var snarare frågan om vad som händer med oss i denna snabba värld? Hur reagerar kropp och själ på denna hastighet som vi lever i. Klarar vi av att leva i ett ständigt högt tempo?
Om all reflektion och all eftertanke, som ju är så viktigt för livet – om det nu ska göras på några sekunder i vår snabba värld – Hur påverkar det våra beslut och ställningstaganden? Vi ställs i vår tid nästan oupphörligt inför mängder vägval och många av dom valen kräver blixtsnabba beslut. Vad gör mängden av sådana beslut med oss?
1

Vi känner att det här temat skapar många frågor och tankar och jag har samlat mina funderingar under några rubriker:
Oron att inte hinna med allt!
Känner du igen dig? Drabbas du också av den där oron ibland?
Att de allra flesta har väldigt mycket som händer runt omkring sig och familjen det har blivit vardag i vår tid. Vi har blivit ett almanacksfolk och har vi inte det vi ska göra i almanackan så har vi det i vårt huvud – och ibland känns det som att det blir fullt- vi hinner inte med.
Vad beror det på att vi inte hinner med allt?
Ibland är svaret – Brist på planering – Det är väl bara att gå till sig själv och upptäcka att det händer att jag gör mycket annat än det jag egentligen skulle.
Ett annat svar på frågan; Vad beror det på att vi inte hinner med allt?
skulle kunna vara – Oförmågan att säga nej – En del är bra på att säga nej, nästan för bra medan andra lovar i ett svagt ögonblick. Sen går tiden snabbt och plötsligt skall det där du lovade vara gjort.
”Så står vi där med vår bristande planering och allt vi har lovat. Som ett brev på posten kommer oron. ”
Visst är det så att vi är olika även när det kommer till oron. För en del av oss ligger oron nära till hands och det måste inte vara en mängd saker som ligger framför för att oron ska ta tag i oss. Det är som att vi klarar olika hård belastning, vi människor och dessutom är det nog så att i olika tider av livet har närmare eller längre till oron. Men oavsett.

Kanske inte ens är meningen att vi ska vara supereffektiva hela tiden? Måste allt hinnas med?
Vid ett tillfälle talar Jesus om oro och att inte bekymra sig.
Det han säger är så bra.
”Bekymra er inte…Se på fåglarna de sår inte, skördar inte och samlar inte i la- dor, men er himmelske fader föder dem…”
Sen tittar han på marken och säger:
Se på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.
Var kom deras skönhet ifrån. Inte från deras eget arbete. Från Gud. De är bara i sig själva vackra.
Jag hör i Jesus ord ett alternativt livsackord. Ett annat sätt att vara. Ett motgift mot sjukan att hinna allt.
2

Så min slutsats blir; Man blir inte en bättre människa bara för att man hinner med allt. Själva värdet, tillgången, styrkan hos en människa ligger inte i det vi presterar, det finns ett värde som ligger på ett annat plan och det behöver vi komma ihåg när oron över att inte hinna med allt tar tag i oss. Där har vi vår sanna identitet.
4) Att öva sig i närvaro!
För det finns sätt att arbeta mot ett skenande tempo – en värld som går för fort för vårt eget bästa.
En sådan sak vi kan göra är, förutom att påminna oss om vår verkliga identitet i Gud – ”öva sig i närvaro”. Det är min sista punkt i min predikan.
I en snabb och växlande värld är risken alltid stor att närvaron blir lidande, vi hinner inte landa hos varandra.
Jag tänker på jobbkonferenser. När man träffar massa folk. Man pratar med en kollega, men man ser samtidigt i ögonvrån en annan kollega som man vill prata med, och i nästa ögonblick nästa kollega, och nästa, och nästa…
Det blir som att vi hela tiden svävar en bit ovanför, vi får inte markkontakt.
I en av våra barnsånger som vi sjöng idag, sjunger vi; Bara den som vandrar nära marken, kan se dina under Gud…


Tänk om det är sant, inte bara som sång utan sant på trons område och sant i våra mänskliga relationer att den viktiga närvaron har med markkontakt att göra. Att stå med fötterna på jorden och möta människor i deras liv. Att det är det Gud begär av oss – närvaro.
Kan man öva sig i det? Kan man träna upp förmågan att vara närvarande i det man gör? Ja, närvaro kommer inte av sig själv – jag tror det är ett medvetet steg, Jag vill vara där, jag väljer att lyssna. Det är nog det som är den långsamma resan, den resa som i slutändan visar sig vara den som når målet.

Av Martin Karlsson

14 nov 2021

15 aug: Tro och liv

Denna söndag har fått temat tro och liv och handlar om hur vi kan leva våra liv så att det inte bara blir tomma ord. Ni kan läsa texten i Luk 18:9-14. Där beskrivs hur en farisé tror sig leva rättfärdigt, men visar sig vara självfixerad tillskillnad från tullindrivaren som är illa ansedd.

Helige gud, vi ber om ärlighet i vår tro och rättfärdighet i våra gärningar. Hjälp oss att göra det goda vi vill så att vår tro och din nåd speglas i våra liv. Genom Jesus Kristis, vår Herre. Amen.

Bön från Gudstjänstwebben Equmeniakyrkan, stödmaterial för gudstjänst.

Det är lätt att prata om att göra saker, men desto svårare att få saker gjorda. Många av oss har nu haft semester och fått ett skönt avbrott från vardagen. Det har känts avlägset, i alla fall för mig, att använda den tiden till att engagera mig för viktiga frågor istället för att vila upp mig. Men det har ändå varit svårt att blunda för vad som händer i vår värld, exempelvis med vårt klimat. På tv ser vi fler och fler naturkatastrofer med översvämningar, bränder och torka. Människor tvingas lämna sina hem och blir klimatflyktingar. Men vad kan vi göra för dessa människor? Jag tänker på alla lokala organisationer som biståndsorganisationen Diakonia stöttar runt om i världen, där lokalbefolkningen satsar allt för att vara med och förändra sin situation. Diakonia betyder mycket för mig då jag varit aktivt som volontär i många år och då jag fått se hur de stöttar samarbetsorganisationer på plats i Thailand och Myanmar. I ärlighetens namn är jag inte lika aktiv idag, då livet med barn kommit emellan, men jag tycker fortfarande det är en bra organisation som ger människor verktyg att själva kunna förändra sina liv. Jag tycker även vi ska känna stolthet över att vi, Equmeniakyrkan, är en av Diakonias huvudmän. Om du vill veta lite mer om Diakonia kommer här en film på 1 minut.

https://youtu.be/caWtuOboX9o

Då klimatförändringar ofta drabbar människor i fattigare länder hårdare finns inte valet att blunda för problemen på samma sätt, det är bara att kämpa på. En av Diakonias samarbetsorganisationer har ett vattenprojekt, där människor får nya verktyg för att kunna anpassa sitt liv efter klimatförändringarnas effekter. Jag har här nedan tagit med text och bild från Diakonias hemsida, som beskriver hur människor påverkas när glaciärerna smälter bort.

ATT ÖVERLEVA NÄR VATTNET SINAR

– Det är varmare nu och solen bränner starkare. Regnperioderna är osäkra, det blir svårare att odla och det finns knappt något vatten, säger Margarita Huamaní.

Hon bor i Chaquicoccha, en av byarna på väg upp mot Perus tropiska glaciärer. Med hjälp av Diakonias vattenprojekt anpassar hon och de andra byborna sig med smarta lösningar för att kunna överleva när klimatförändringarna slagit till på allvar.

Vattenbristen är akut för invånarna i den andinska byn Chaquicoccha. Glaciärerna som fungerat som vattenreservoar för byn har nästan helt smält. Dessutom har vädret blivit mer extremt. Situationen för bönderna har försämrats avsevärt. Och att hitta nya sätt att odla är nödvändigt för att kunna leva kvar här.

– Att bo i stan är inte för mig. Jag är född att leva på landet, att odla, säger Margaritas man Eugenio Callahua.

Klimatet är mer oförutsägbart och växlar snabbt. För att grödorna ska stå emot plötslig kyla har Margarita och Eugenio planterat träd som skydd. De har fått stöd av vattenprojektet med idéer om hur de kan spara vatten. Installation av vattenspridare har minskat risken att grödorna ska dö när torkan plötsligt slår till. Alla i byn arbetar nu kollektivt för att förbättra odlingsmöjligheterna och anpassa sig till nya system.

– Vi har avancerat mycket i hur vi tar vara på och använder vattnet för att odla ekologiska grönsaker. Det gör odlingen mer säker. Innan visste vi aldrig hur mycket vi skulle få ut eftersom vädret varierade så mycket.

Text och bild från Diakonia

Det finns olika sätt att vara med och stötta Diakonia i deras arbete, exempelvis bli månadsgivare. Läs mer på deras hemsida Diakonia.se. Det är lätt att vilja vara med och förändra, men svårare att verkligen göra det. Det är då skönt att det finns enkla, mindre tidskrävande, alternativ och att det finns andra vi kan inspireras av.

Detta var mina tankar om dagens tema tro och liv, om att känna att man inte gör tillräckligt och att få inspireras av de människor som gör mycket för att förändra världen.

Varma hälsningar

Frida Karlsson, värdgrupp 5

8 aug: Värme och nåd

Birgitta Ahrén, Marianne och Christer Andréas hälsar från Värdgrupp 4 med musik och betraktelse inspelad i trädgården i Änggården.

Dagens texter som läses i inslaget, se nedan

Psalm 285: Det finns djup i Herrens godhet

”Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: »Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen«, så hör den likafullt till kroppen. Och om örat säger: »Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen«, så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp. Ögat kan inte säga till handen: »Jag behöver dig inte«, och inte heller huvudet till fötterna: »Jag behöver er inte.« Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.”
‭‭Första Korinthierbrevet‬ ‭12:12-26‬

”Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.”
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭15:1-10‬

1 aug: Fotocollage Goda förvaltare

Söndagens hälsning kommer från Värdgrupp 3 med foton från Stephan Demming, Sven Johansson och Håkan Lilja och betraktelser nedan i collage och text.

Musselön

Här på Musselön finner vi frid och den djupa inre vilan. Vi får tid för eftertanke, kravlös gemenskap, inspiration och påfyllnad för ande, kropp och själ. Vi är tacksamma så länge krafterna räcker till dessa underbara dagar tillsammans. Så enkelt, men så fantastiskt!

Annika och Stephan Demming

Dagens bibeltext: ”Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar.

Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: ’Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått två talenter kom fram och sade: ’Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.’ Hans herre sade: ’Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.’ Den som hade fått en enda talent steg också fram. ’Herre’, sade han, ’jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.’”


‭‭Matteusevangeliet‬ ‭25:14-25‬ ‭

18 juli: Bilder, bön o boktips

Veckans sommarhälsning från Värdgrupp 1+2 kommer i form av ett bildspel från en segling. Se Gunilla Palmquists foton och hör Gunno Palmquist läsa dagens text och ge boktips.

Det bjuds på tre boktips som anges här om du vill söka upp böckerna:

På naturens axlar : hur tio miljoner arter räddar ditt liv – av Anne Sverdrup-Thygeson

Att finna Gud i en snigel – av Anna Karin Hammar

Förundran – natur som ger livslust –
av Stefan Edman

11/7: Vad ska du ta på dig idag?

Denna söndag kommer hälsningar från värdgrupp 7: Christina Sandberg och Grace Börjesson skriver.

Har du någon gång ställt dig den klassiska frågan – vad ska jag ta på mig idag?

Eller – något överdrivet konstaterat – Jag har ingenting att ta på mig som passar just det här tillfället.

De flesta av oss har garderober och byrålådor som svämmar över av kläder. Kanske är det just det som ger oss huvudbry – att vi har för många olika plagg att välja bland.

Då är det skönt att få läsa Paulus ord om den andliga rustningen, där varje del och plagg har en specifik uppgift. Jag har länge haft svårt att tänka på att det kristna livet är en strid som behöver en rustning, men så lyssnade jag på undervisning om bön utifrån bönen Fader vår.

Sista delen handlar om andlig krigföring. Jag vet, det låter radikalt. Men varför skall vi undvika det i Nya Testamentet som är radikalt och utmanande? Det är dessutom svårt att blunda för att världen präglas av ondska och tragedier orsakade av att människan vänt sig bort från Gud.

I Efesierbrevet 6:14 finns det en lista med ”plagg” och delar i rustningen vi skall ta på oss. Och använda. Vad är det här som är så radikalt och skrämmande? Att ta på sig sanningen som bälte? Att klä sig i rättfärdighetens pansar? Att sätta på sig de skor som står för villigheten att gå ut med budskapet om fred? Att hålla trons sköld framför sig så att den ondes alla pilar skall slockna? Att sätta på sig frälsningens hjälm och Andens svärd (Guds Ord). Vad är det med dessa substantiv som provocerar oss? 

Är det bättre att stå nakna i en värld som behöver Jesus och som behöver höra evangeliet? 

Paulus ger oss också rådet att ta på oss dessa plagg under åkallan och bön. Jag får en bild av att när vi klär på oss för fest så behöver vi en viss musik för att komma i stämning. Här är det något annat, att ta på oss sanning, rättfärdighet och villighet och att hålla trons sköld framför oss. Att göra det under tiden vi ber och vänder oss till Gud. Och att inte glömma frälsningens hjälm. Kanske är det just våra tankar som behöver skyddas extra av frälsningen, speciellt idag då så många intryck, åsikter och ideologier som når oss från det ögonblick vi vaknar till dess vi somnar. 

Åh, så svårt jag har för att faktiskt vittna om Jesus för en människa som är bitter, ifrågasättande och har alla möjliga logiska invändningar mot evangeliet. Det är så mycket lättare att backa och inte stå för att jag har en tro. Jag inser att även om jag varit kristen i stort sett hela livet så har jag långt kvar i den livslånga skolan som lärjunge och jag vill lära mig att bli mer lik Jesus. Så liten min sköld är ibland när jag har svårt att tro. Men jag vill ändå hålla upp den. Så mycket jag har kvar att lära mig om attityder och inställningen till andra människor. Att inte döma, att välja kärlekens väg.

Hämta nu styrka hos Herren, skriver Paulus, innan han beskriver trons rustning. Det är där, som alltid, vi skall börja. Hos Gud. Varför skall vi ta på oss trons rustning? Jo, så att vi skall stå fasta, inte vackla och så att Guds rike kan bli synligt. Då kan vi inte bara be om att Guds rike skall komma utan också vara en del av svaret.

På hemsidan bonekursen.se kan du också ta del av undervisningen om bönen Fader Vår. Bönekursen har skapats av ”24-7 Prayer” en internationell bönerörelse som vill utrusta och träna den världsvida kyrkan i att be.”

Christina Sandberg

Hälsning från Grace Börjesson

Jag har fått låna en bok av en mysig granne. Den heter ”Lita på att det ljusnar”, skriven av Tomas Sjödin, som bland annat är pastor och krönikör i GP. Ännu har jag inte läst ut boken men jag kan rekommendera den ändå. Vad som gör intryck på mig är att vi som enskilda människor i enkla vardagssituationer kan betyda mycket för andra i vår omgivning bara genom att uttrycka några uppskattande ord.

Då skapar vi något gott, ger energi och gör livet lite ljusare. Nog är det så att vi alla har haft anledning att prata om sådant som vi inte vill acceptera, som stör eller bekymrar oss men om vi ENBART fokuserar på det som är mörkt i tillvaron blir vi inte gladare. Utan att vara äppelkäcka kan vi lyssna, uppmuntra och även hylla dem vi träffar i vardagen.

I samband med detta vill jag tacka er alla som har bett för mig, besökt mig, ringt och visat vänskap på olika sätt den sista tiden. Jag har verkligen saknat våra möten i Flatåskyrkan och ser fram emot att träffas snart.

Trevlig Sommar önskar Grace Börjesson

4 juli

Sommarens första söndagshälsning kommer från värdgrupp 6. Hälsningen är ihopsatt av Peter och Helena Karlsson. Som väl många vet, är vi på väg att flytta från Flatås till Tiveden, så det här blir också något av en avskedshälsning från oss två. 

Den första gudstjänsten vi deltog i sedan vi hade flyttat till Flatås var den första söndagen efter Trettondagen 1992. Från sommaren 1996 till sommaren 2000 var Redbergskyrkan vår kyrka, men från september 2000 var vi tillbaks i Flatåskyrkan. I mer än 25 år har Flatåskyrkan varit ”hemma” – det innebär ett stort antal möten, i gudstjänster och vid kyrkkaffebord, på församlingsläger och i sammanträden, i enskilda samtal och olika grupper…

De senaste 16 månaderna har ju på sätt och vis inneburit en slags avvänjning från alla regelbundna möten. Inget har varit som vanligt och vår värdgrupp, som brukade ses hemma hos någon av oss den vecka då vi hade kyrkansvaret, har vi förstås inte heller mött vid samma bord på hela den tiden.

Vi flyttar nu 25 mil bort men har flera anledningar, även förutom den saknad vi kommer att uppleva efter er medlemmar och vänner som ”är” Flatåskyrkan och Frivilligcentralen Svängrummet, att komma till Göteborg då och då. Så vi kommer säkert att ses igen. Men det blir inte på samma sätt eller lika regelbundet, och kanske är detta att inte längre ha vår värdgrupp och mötena där som kommer att bli den största skillnaden.

Nu ser det ju ut att snart bli möjligt att mötas, mer personligt och på plats, också till gudstjänst. I ordningen för nattvardsgudstjänst i Equmeniakyrkans handbok står det att ”vi firar Herrens måltid tillsammans med alla heliga i himmel och på jord.” Den, hjärtats och andens gemenskap, hoppas vi känna med er som alltjämt är ”på jorden” även när vi snart befinner oss lite längre bort från Flatåskyrkan än vi varit tidigare. Och att det handlar om en gemenskap också med de heliga ”i himlen” får oss att minnas och glädjas också över gemenskapen vi delar med Henry, Lennart och Lilly, Maj och May, Ingegerd, Kent, Kurt, Leif och Gunilla och många fler.

Allt gott till er alla. Vi ses!

Peter och Helena Karlsson, värdgrupp 6

Söndagens text:

”En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade slutat tala sade han till Simon: »Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.« Simon svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.« Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: »Lämna mig, herre, jag är en syndare.« Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat — likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: »Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.« Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.”
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭5:1-11‬ ‭