Det lilla har betydelse


I filmen American History X berättas det om en man som heter Derek. Hans liv präglas av mörker och hat. Han dras med in i en nazistisk organisation. Vid ett tillfälle när allt har gått åt skogen och han själv sitter i fängelse träffar han en afroamerikansk man.
De börjar samtala och denna man beskriver hur han själv brukade skylla allt på alla andra. Hur hans liv blev en återvändsgränd.
Sen säger han så här:
-Jag fick inga svar – för jag ställde fel frågor.

Om man ställer fel typ av frågor så får man oftast fel svar

Bibeltexten idag är från slutet av Matteus evangelium. Jag tror att vi ofta kommer med fel frågor här. Vi anar från texten att detta verkar handla om tidens slut och att en dag skall alla människor dömas. Vi befinner oss i slutet av kyrkoåret. Allt verkar peka mot det som ligger framför. Där borta.
Jag tror att en vanlig fråga att komma med till denna text är:
Hur skall jag göra för att hamna på rätt sida? Man känner rädsla! Funderingarna rör sig ganska snabbt till livet efter detta?
Hur blir det med domen & himmel & helvete.
Min poäng är fokuset flyttas framåt till något ”där borta”

Jag vill att vi skall försöka komma med en annan fråga till texten idag.
Tänk om frågan som Jesus vill att du skall ställa dig är ”Vad gör jag med ditt liv idag?”
Byt namn – domsöndag eller Kristus konungens dag.
Jag tror det finns fler skäl till att vi ibland kommer med fel frågor till denna text.
Denna söndag kallas ju i vår del av världen för domsöndagen. Kombinationen av namnet och att det är en mörk och grå årstid gör att denna söndag upplevs som väldigt tung, ödesmättad.
Det är dom, framtid och mörker.

Kristus konungens dag

I andra delar av kristenheten kallas denna söndag för ”Kristus konungens dag”.
Från det perspektivet kan man säga att dagens text i första hand vill påminna oss vad det innebär att ha Jesus som sin kung. Vad betyder det om Jesus är kung här och nu.
Det namnet kan hjälpa oss att börja skifta fokus. Ställa nya frågor.

Matteus beskriver hur hela världen står inför Kristus och skall dömas.
Det verkar som att Jesus berättar en liknelse där han själv agerar herde/domare och kung. Getter skiljs från får.
Jag vet inte om du har tänkt på det men de handlingar som beskrivs som att de ligger till grund för att antingen belönas eller visas bort. De är ganska så vardagliga.
Det är inte storslagna händelser.
Det är inte så att fåren som ”får faderns välsignelse och får överta riket” – har gjort helt enastående stora ting.
De har inte startat varsin egen biståndsorganisation.
De har inte varit presidenter.
De har inte etablerat några kyrkor.
de har inte gjort stora saker.
Snarare är det så att fåren som belönas – utan att ha varit medvetna om det har gjort små vardagliga handlingar av godhet.
De har gett vatten när någon varit törstig.
De har besökt den som är ensam.

Vardagliga goda handlingar

De har gett mat till den som är hungrig. Vardagliga saker.
På samma sätt är getterna omedvetna om att de missat att göra dessa vardagliga goda handlingar.
Har ni också tänkt på att de är dessa handlingar som upptar den stora delen av texten. Av 15 verser så handlar 10 om dessa vardagliga handlingar.
Jag tror så här: Det Matteus vill komma åt i texten är – det Jesus ville säga.
Det lilla har betydelse – det lilla som vi gör med våra liv idag.
Det har betydelse – det lilla som vi väljer bort att göra idag har också betydelse. Där är textens fokus.
Här och nu.


I lördags hade vi en klimatföreläsning här i Flatåskyrkan.
En av de känslor som kan komma över oss i förhållande till klimathotet är just känslan ”gör det någon skillnad det lilla jag gör?”
Jag tänker att dagens evangelietext kan ge oss ännu ett skäl att svara ”ja” på den frågan.
Så den relevanta frågan till bibeltextentexten är inte.
Hur skall jag göra för att hamna på rätt sida? Är jag en get eller ett får? Hur blir det med livet efter detta?
De frågorna hjälper oss inte – de flyttar fokuset åt fel håll.
Den relevanta frågan som texten vill få oss att reflektera över är mer självrannsakande. Hur lever jag mitt liv? Utifrån mina förutsättningar. Hur lever jag mitt liv?
Om vi gör denna text till en berättelse som primärt skall säga något om himmel och helvete så missar vi textens viktigaste poäng.
Frågan texten ställer är: Om jag tillåter Jesus vara kung/herde/domare i mitt liv. Hur skall då mitt liv se ut?

Det lilla har betydelse
Där finns det i texten en tydlig uppmaning.
Om jag säger mig tillhöra Jesus – bär mitt liv då spår av det då?
För där Gud är kung.
Där får hungriga mat.
Där Gud är kung där får nakna kläder.
Där Gud är kung där upprättas de kränkta.
Jag kan se hur Matteus samlade sin församling och läste denna texten och att den då både fungerade tröstande.
”Det minsta lilla du gjort det har betydelse – har du gett bröd till någon, det har betydelse, har du uppmuntrat någon det går betydelse.
Men jag kan också se hur han med samma text – faktiskt vill skrämmas. Kanske för att skaka liv i någon.
”Har ditt liv kommit att handla bara om dig själv, dina egna och därmed inte tagit dig an de utsatta och svaga – då har du missat det som är det verkliga livet – då har du missat Gud”

Vi vill så ofta veta hur berättelsen skall sluta
Låt oss försöka komma till den här texten med andra frågor än: Vad händer efter döden? Hur blir det med domen?
Hur blir det med himmel och helvete.
För sanningen är den. Ingen vet. Inte du och inte jag.
Vad vi vet – och kanske blir påminda om i dagens bibeltext är – att det lilla, kanske till och med oansenliga vi gör idag har betydelse.


Amen

Av Martin Karlsson

21 november 2021

”När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.«”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭25:31-46‬

Den snabba världen och den långsamma resan


Predikan om högt tempo i vår kultur och värld.

Om jag kommer ihåg rätt från fysikundervisningen och jag tror inte att den uppgiften jag kommer ihåg har ändrats – så tar det ungefär 8 minuter för ljuset att färdas från solen till jorden. Det betyder att ljuset har en hastighet i lufttomt rum på exakt 299 792 458 m/s.
Ett vanligt charterflygplan tar oss ner till Medelhavsområdet på drygt 4 timmar. Det betyder att när vi sitter i flygstolen gör vi det i c.a 900 km/h
Ett SMS som du skickar från din mobil når oftast mottagaren på några sekunder och då har ditt meddelande färdats trådlöst och hittat rätt mobil av alla som finns.
Ska du säga något i vår tid skall det sägas kort och koncist. Vi läser inte dagstidningar eller böcker i samma utsträckning längre. Vi föredrar Twitter. Där har du max 280 tecken på dig. Snabb kommunikation.


Vi kan hitta oändligt många exempel på hur snabb vår värld har blivit, tekniken har fört oss långt vad det gäller hastighet, effektivitet och möjlighet.
Högt tempo värderas högst i vår kultur. Man ska ha många intressen. Många bollar i luften. Hinna med mycket. Man skall Vobba – alltså jobba samtidigt som man tar han om sjuka barn. Och lunchen kan man ta samtidigt som man hanterar lite jobbsamtal. Allt skall hinnas med. Man skall vara effektiv. Det skall gå fort.
Allt detta sammantaget är både imponerande och fascinerande men det är samtidigt skrämmande.
Idag har jag satt rubriken ”Den snabba världen och den långsamma resan”

Problemet/Frågan:
Det som fångade mitt intresse var snarare frågan om vad som händer med oss i denna snabba värld? Hur reagerar kropp och själ på denna hastighet som vi lever i. Klarar vi av att leva i ett ständigt högt tempo?
Om all reflektion och all eftertanke, som ju är så viktigt för livet – om det nu ska göras på några sekunder i vår snabba värld – Hur påverkar det våra beslut och ställningstaganden? Vi ställs i vår tid nästan oupphörligt inför mängder vägval och många av dom valen kräver blixtsnabba beslut. Vad gör mängden av sådana beslut med oss?
1

Vi känner att det här temat skapar många frågor och tankar och jag har samlat mina funderingar under några rubriker:
Oron att inte hinna med allt!
Känner du igen dig? Drabbas du också av den där oron ibland?
Att de allra flesta har väldigt mycket som händer runt omkring sig och familjen det har blivit vardag i vår tid. Vi har blivit ett almanacksfolk och har vi inte det vi ska göra i almanackan så har vi det i vårt huvud – och ibland känns det som att det blir fullt- vi hinner inte med.
Vad beror det på att vi inte hinner med allt?
Ibland är svaret – Brist på planering – Det är väl bara att gå till sig själv och upptäcka att det händer att jag gör mycket annat än det jag egentligen skulle.
Ett annat svar på frågan; Vad beror det på att vi inte hinner med allt?
skulle kunna vara – Oförmågan att säga nej – En del är bra på att säga nej, nästan för bra medan andra lovar i ett svagt ögonblick. Sen går tiden snabbt och plötsligt skall det där du lovade vara gjort.
”Så står vi där med vår bristande planering och allt vi har lovat. Som ett brev på posten kommer oron. ”
Visst är det så att vi är olika även när det kommer till oron. För en del av oss ligger oron nära till hands och det måste inte vara en mängd saker som ligger framför för att oron ska ta tag i oss. Det är som att vi klarar olika hård belastning, vi människor och dessutom är det nog så att i olika tider av livet har närmare eller längre till oron. Men oavsett.

Kanske inte ens är meningen att vi ska vara supereffektiva hela tiden? Måste allt hinnas med?
Vid ett tillfälle talar Jesus om oro och att inte bekymra sig.
Det han säger är så bra.
”Bekymra er inte…Se på fåglarna de sår inte, skördar inte och samlar inte i la- dor, men er himmelske fader föder dem…”
Sen tittar han på marken och säger:
Se på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.
Var kom deras skönhet ifrån. Inte från deras eget arbete. Från Gud. De är bara i sig själva vackra.
Jag hör i Jesus ord ett alternativt livsackord. Ett annat sätt att vara. Ett motgift mot sjukan att hinna allt.
2

Så min slutsats blir; Man blir inte en bättre människa bara för att man hinner med allt. Själva värdet, tillgången, styrkan hos en människa ligger inte i det vi presterar, det finns ett värde som ligger på ett annat plan och det behöver vi komma ihåg när oron över att inte hinna med allt tar tag i oss. Där har vi vår sanna identitet.
4) Att öva sig i närvaro!
För det finns sätt att arbeta mot ett skenande tempo – en värld som går för fort för vårt eget bästa.
En sådan sak vi kan göra är, förutom att påminna oss om vår verkliga identitet i Gud – ”öva sig i närvaro”. Det är min sista punkt i min predikan.
I en snabb och växlande värld är risken alltid stor att närvaron blir lidande, vi hinner inte landa hos varandra.
Jag tänker på jobbkonferenser. När man träffar massa folk. Man pratar med en kollega, men man ser samtidigt i ögonvrån en annan kollega som man vill prata med, och i nästa ögonblick nästa kollega, och nästa, och nästa…
Det blir som att vi hela tiden svävar en bit ovanför, vi får inte markkontakt.
I en av våra barnsånger som vi sjöng idag, sjunger vi; Bara den som vandrar nära marken, kan se dina under Gud…


Tänk om det är sant, inte bara som sång utan sant på trons område och sant i våra mänskliga relationer att den viktiga närvaron har med markkontakt att göra. Att stå med fötterna på jorden och möta människor i deras liv. Att det är det Gud begär av oss – närvaro.
Kan man öva sig i det? Kan man träna upp förmågan att vara närvarande i det man gör? Ja, närvaro kommer inte av sig själv – jag tror det är ett medvetet steg, Jag vill vara där, jag väljer att lyssna. Det är nog det som är den långsamma resan, den resa som i slutändan visar sig vara den som når målet.

Av Martin Karlsson

14 nov 2021