Inga-Lena Dahl, diakon och konstnär predikar i Flatåskyrkan på 4 söndagen efter Trettondagen då temat är Jesus är vårt hopp.

’Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: ”Herregud, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.” Jesus sade till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå”. Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.’

Joh 5:1-9

Jag vill börja med att säga att min tolkning av vad mannen har för sjukdom – utifrån beskrivningen i berättelsen –  är att han är förlamad. Dock står det inte rent ut i texten. 

”Vill du bli frisk?”

Frågan kan i förstone te sig märklig, rent av snudd på oförskämd. Jag menar, att fråga ngn som varit sjuk i 38 år om hen vill bli frisk… 

Den Jesus jag lärt känna slänger inte ur sig saker gripna ur luften. Det finns alltid en djupare mening med det han säger.

Så – Kan det vara så att Jesus har ngt annat än det gängse hälsobegreppet i tankarna när han ställer sin fråga? Något han vill göra mannen vid Betesdadammen uppmärksam på?

Ja, så tror jag att det ligger till. 

En sak jag tänker med frågan Jesus ställer till den sjuke mannen är att Jesusbemyndigar honom. Jesus tillskriverhonom ansvar för sitt liv. Med sin fråga visar Jesus att han liksom ser bortom mannens handikapp… För jag tror att den sjuke mannen är så ett med sin sjukdom att hela hans identitet är kopplad till hans sjukdomshistoria.

Det är ju också som om mannen inte riktigt hör Jesu fråga, så inne i sig själv och sin identitet som icke-frisk är han att frågan inte riktigt når fram. Jag tänker mig att han hör den ”på avstånd” för hur skulle han – som inte på 38 år fått ngn hjälp – på allvar kunna tro att den frågan gäller honom? Och varför skulle det hända idag…? Och – av de fortsatta verserna i evangeliet framgår att mannen inte alls kände Jesus. Alltså – en vilt främmande människa som frågar om mannen vill bli frisk…Nej,vad i hela världen ska han tro?

Så jag tror att till saken också hör att mannen faktiskt inte vet vad han ska svara. Vad då bli frisk? Vad innebär det…? Vill jag det? Frågan oroar. Och mannen svarar varken ja eller nej. 

Osökt kommer jag att tänka på uttrycket ”Man vet vad man har men inte vad man får”. Det kända vs det okända. Visshet ger trygghet, ovisshet gör många av oss otrygga.

Kanske hade mannen också – hur konstigt det än kan låta- en viss ”fördel” av sin utsatthet. Missförstå mig rätt.

Jag tror de flesta känner till begreppet ”sjukdomsvinst” som handlar om att det ibland finns så mycket positiva erfarenheter av att vara sjuk att det kan försvåra lusten att bli frisk igen. Man kan få betydligt mer uppmärksamhet och hjälp som sjuk än som frisk. Tex.

Och i överförd betydelse: Att med hänvisning till sin sjukdom låta bli att ta tag i sitt liv. 

Jag menar nu absolut inte att det aldrig skulle vara befogat att – pga sin sjukdom / tillstånd/situation – låta bli eller ”slippa undan”. Eller att det inte skulle vara okej att klaga eller ha rätt att tycka att livet är både orättvist och besvärligt i tider av bekymmer och sjukdom. 

Inom parentes sagt så vet vi ju också att många människor rycker in och rycker ut hur trötta de än är eller hur dåligt de än mår. Vilket är en annan sida av myntet som rakt inte är hälsosamt. 

Begreppet sjukdomsvinst hänger ofta samman med ett annat – offerkoftan. Har vi stiftat bekantskap med det plagget är steget inte långt till bitterheten. Som är ett förödande gift. 

Jag vet naturligtvis inget om den lame mannens inre liv. Men OM han satt fast i självömkan / bitterhet behövde han i dubbel bemärkelse befrias. Botas. Helas.

Jesus utmanar mannens tvekande uppsyn, hans rädsla om vi så vill. Jesus bryr sig av allt att döma inte om mannens icke-svar utan botar honom ändå. 

Är Jesus i framfusigaste laget här…? 

En händelse från mitt eget liv: Jag tränade på något med hjälp av en person. Jag hade kommit till ett nytt moment, kände visst obehag, ville inte, försökte slippa undan, stå kvar på den ”gamla nivån”. Det var väl bra nog bla bla bla.

Det örat lyssnade inte personen vid min sida på, för han visste att ”något annat /större” var möjligt. Och så – ja, jag tog det där steget.Och upplevde en oerhörd lättnad. Stolthet. Glädje. För mycket sagt att det förändrade mitt liv, men det betydde mkt. Jag växte som människa.

Att Jesus gör som han gör visavi den sjuke mannen vid Betesdadammen är för att Jesus VET att ett annat liv är möjligt. Ett HELARE liv, inte nödvändigtvis enklare, men som sagt ett helare.

Mannen botas, och får därmed livet tillbaka.Förlamningen släpper sitt grepp. Mannen kan röra sig igen. Helt obehindrat. Fattar vi? Efter 38 år! Livet drabbar honom med full kraft. Förlamningen släpper i dubbel bemärkelse. Han får ansvaret tillbaka. Plikterna. Lusten. Rosorna. Och törnet. Allt. 

Jesus tar mannen vid handen och leder honom helt enkelt tillbaks till HELA det pulserande Livet. 

Jesu fråga och uppmaning till mannen vid Betesdagäller också dig och mig. Föreställ dig att Jesus kommer in i Flatåskyrkan här och nu och stannar till hos var och en av oss med sin fråga och uppmaning: ”Inga-Lena/ Hans-Olof/ Karolina eller vad vi nu heter, Vill du bli frisk?” 

Vad betyder den frågan för dig? Är det ngt du ”sitter fast” i som du behöver befrias från så luften runt dig blir lättare att andas? 

VILL DU BLI FRISK? Hur vi än svarar – med ett JA eller med att börja beklaga vår utsatthet/hjälplöshetså kommer Jesus med uppmaningen STIG UPP TA DIN SÄNG OCH GÅ. ”Stig upp nu, Inga-Lena, dags att gå vidare. Livet väntar…” 

Bara du vet vad Jesu uppmaning innebär för just dig. Kanske kravfylld? Du kanske – likt den lame mannen – grips av oro över vad det kan komma att innebära. 

Ett visdomsord att liksom ta spjärn mot i sammanhanget kan vara Søren Kierkegaards, den danske filosofen och teologen som har sagt: ” Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv”. 

Jag säger tidigare i min predikan att Jesus tog den lame mannen vid handen och ledde honom tillbaka till livet. Jesus finns vid din och min sida också och vill dela livet med oss hur det nu än ser ut. I hans egna löftesord får vi vila: ” jag är med er alla dagar intill tidens slut”.

Amen

Av Inga-Lena Dahl

2022-01-30

Flatåskyrkan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s